Tur med vädret? Pyttsan!
Vi skulle campa - så gör man ju tydligen här i karibien när det vankas påsk. Och som vi skröt om i det förra inlägget har vi alltid tur med vädret - pyttsan! Som det mulnade till i lördags eftermiddag och genast kastade vi in handduken om att pröva det "riktiga" påskfirandet. Nästa år kanske?
Idag var vädret knappast bättre. Vi som tänkte bättra på våra brännor idag fick helt enkelt hitta på nya äventyr. Vi hade hört ryktas om ett ställe med billiga varor och som fattiga studenter var vi givetvis intresserade. Vad kunde passa bättre att göra en mulen dag?
Vi shoppade för fulla muggar inne i affären och snopna blev vi när vi kom till kassan och insåg att man minsann inte får plastkassar att bära varorna i. Nej, nej - ville man fick man ta stora papplådor att lägga varorna i. Hmm de är nog inte så vana vid att det faktiskt finns människor som inte kör runt i bil... Nåja, vi fjäskade till oss tre påsar till slut och fick en påminnelse om att "påsar delar vi normalt sätt aldrig ut till kunder". Men vi är ju inte heller normala så det ser ljust ut för oss.
Idag klockan 18.00 cayman tid damp en del av vårt stipendie ner på våra konton - något vi givetvis skulle fira. Med vår nya grill skulle det bli grilla av!
Dagens lärdom: tutta inte fyr på en grill ute på en träbalkong.
Av lathet ville vi grilla på balkongen. Något vi kanske ska överväga att inte göra nästa gång vi ska använda den, iallafall inte under själva "eld-fasen". Ja, ja, efter en mindre eldsvåda i grillen lärde vi oss att manövrera den - och att bära den nerför trappan till brandsäkrare område. Att kika på Kajan i HippHipp har minsan gett resultat.
Idag var vädret knappast bättre. Vi som tänkte bättra på våra brännor idag fick helt enkelt hitta på nya äventyr. Vi hade hört ryktas om ett ställe med billiga varor och som fattiga studenter var vi givetvis intresserade. Vad kunde passa bättre att göra en mulen dag?
Som överskottsbolagret, typ.
Vi shoppade för fulla muggar inne i affären och snopna blev vi när vi kom till kassan och insåg att man minsann inte får plastkassar att bära varorna i. Nej, nej - ville man fick man ta stora papplådor att lägga varorna i. Hmm de är nog inte så vana vid att det faktiskt finns människor som inte kör runt i bil... Nåja, vi fjäskade till oss tre påsar till slut och fick en påminnelse om att "påsar delar vi normalt sätt aldrig ut till kunder". Men vi är ju inte heller normala så det ser ljust ut för oss.
Vädret däremot såg inte särskilt ljust ut.
Uppladdning inför hemfärd. Observera den nyinköpta grillen...
I väntan på bussen, dinglandes med benen utanför guvernörens hus.
Hem i tid.
Idag klockan 18.00 cayman tid damp en del av vårt stipendie ner på våra konton - något vi givetvis skulle fira. Med vår nya grill skulle det bli grilla av!
Dagens lärdom: tutta inte fyr på en grill ute på en träbalkong.
Av lathet ville vi grilla på balkongen. Något vi kanske ska överväga att inte göra nästa gång vi ska använda den, iallafall inte under själva "eld-fasen". Ja, ja, efter en mindre eldsvåda i grillen lärde vi oss att manövrera den - och att bära den nerför trappan till brandsäkrare område. Att kika på Kajan i HippHipp har minsan gett resultat.
Julia lär ut den svåra konsten att hantera en stekspade.
Kajsa fixar biffen.
Ta da!
Vi har i alla fall tur med vädret. Alltid.
Det går inte så bra när vi försöker roa oss härnere.
Tar det från början... Vi hade peppat upp oss en hel förmiddag för att gå på after work med gratisbuffé i fredags. Ögonen var turschade i svart och guld och vi pratade upphetsat sinsemellan om vilka godsaker som skulle serveras. "Kanske kycklingvingar?" sade en. "Kanske det går att äta något i alla fall" tänkte den andra.
Det var visserligen långfredag, men det hade stått i tidningen att flera av stans barer hade just "happy hour with free buffet" just denna fredag.
Icke ont anandes spande hon ut över havet...
När vi väl tagit bussen in till stan var det stendött precis överallt. Det vi hade läst i tidningen var tydligen lögn rätt igenom (värre än aftonbladet). Alla drömmar om gratis mat och livad fest slogs i spillor.
Här är vi fortfarande ganske glada. Troligtvis för att vi ännu inte vet att vi får promenera en timme hem eftersom sista bussen redan gått.
Romantisk Burger king middag i solnedgången. Det positiva var att veg-burgaren var minst lika god som nån annanstans men kostade endast 2,5 dollars.
Så himla synd om oss är det kanske inte trots allt. Kanske hade det varit snäppet tristare att behöva gå mellan Eslöv och Örtofta.
Nu till lite landsfakta: Här på kaymanörana tältas det på påsken. Alla andra dagar om året är det till och med förbjudet att campa på öarna, men just nu är stränderna täckta av tält och det ser helt fantastiskt mysigt ut. Därför har vi beslutat att haka på trenden, så i morgon ska vi försöka låna ett tält från våran handledare. Sedan ska Kajsa spela kumbaya på guran natten lång.
Tar det från början... Vi hade peppat upp oss en hel förmiddag för att gå på after work med gratisbuffé i fredags. Ögonen var turschade i svart och guld och vi pratade upphetsat sinsemellan om vilka godsaker som skulle serveras. "Kanske kycklingvingar?" sade en. "Kanske det går att äta något i alla fall" tänkte den andra.
Det var visserligen långfredag, men det hade stått i tidningen att flera av stans barer hade just "happy hour with free buffet" just denna fredag.
Icke ont anandes spande hon ut över havet...
När vi väl tagit bussen in till stan var det stendött precis överallt. Det vi hade läst i tidningen var tydligen lögn rätt igenom (värre än aftonbladet). Alla drömmar om gratis mat och livad fest slogs i spillor.
Här är vi fortfarande ganske glada. Troligtvis för att vi ännu inte vet att vi får promenera en timme hem eftersom sista bussen redan gått.
Romantisk Burger king middag i solnedgången. Det positiva var att veg-burgaren var minst lika god som nån annanstans men kostade endast 2,5 dollars.
Så himla synd om oss är det kanske inte trots allt. Kanske hade det varit snäppet tristare att behöva gå mellan Eslöv och Örtofta.
Nu till lite landsfakta: Här på kaymanörana tältas det på påsken. Alla andra dagar om året är det till och med förbjudet att campa på öarna, men just nu är stränderna täckta av tält och det ser helt fantastiskt mysigt ut. Därför har vi beslutat att haka på trenden, så i morgon ska vi försöka låna ett tält från våran handledare. Sedan ska Kajsa spela kumbaya på guran natten lång.
Vi lever i en Hitchcock film
Kanner ni igen den har filmen? Jo, jo - det e Hitchcocks film "Faglarna" fran 1963. Vi kanner igen oss. Just nu lever vi i 2008-ars version av filmen.
1963...
Till skillnad fran Hitchcocks krakor (eller vad det nu var for nagra svarta flygfan) handlar det i vart fall om hons och tuppar. Jepp - de gulliga bonddjuren som hjalper till att fa manskligheten pa fotter vid sju-snaret pa morgonen och som varper agg som forvandlas till omelett. Hela landet kryllar av dem! Och inte nojjer de sig med att kuckelikua vid "sju-snaret" (det hade fatt tillatelse med 30 minuters felande) men nej nej - har ska det skralas HELA TIDEN! Fran morgon till kvall och sen hela natten lang. Man kan bli tokig for mindre. Det ar omojligt att sova med oppna fonster - och det kan ni ju forsta latt kan bli svettigt for tva svala skandinavier som ska overleva 30-gradig varme.
1963...
...2008...
Till skillnad fran Hitchcocks krakor (eller vad det nu var for nagra svarta flygfan) handlar det i vart fall om hons och tuppar. Jepp - de gulliga bonddjuren som hjalper till att fa manskligheten pa fotter vid sju-snaret pa morgonen och som varper agg som forvandlas till omelett. Hela landet kryllar av dem! Och inte nojjer de sig med att kuckelikua vid "sju-snaret" (det hade fatt tillatelse med 30 minuters felande) men nej nej - har ska det skralas HELA TIDEN! Fran morgon till kvall och sen hela natten lang. Man kan bli tokig for mindre. Det ar omojligt att sova med oppna fonster - och det kan ni ju forsta latt kan bli svettigt for tva svala skandinavier som ska overleva 30-gradig varme.
Kvinnan i mitten av bilden ar nagon av oss tva under nattens morka timmar.
Statlig och dryg.
Staden ar under belagring...
Vi har forsokt fa reda pa hur det kan komma sig att det finns sa manga vilda hons och tuppar pa on, men ingen verkar veta. Det enda vi far reda pa ar att: "Ni vanjer er efter sex manader.". Jo men tack - vi som ska aka hem om cirka tre manader. Kanns bra...
Kanske far vi uppleva den nya versionen av filmen "Apornas Planet" - "Tupparnas Planet" - live pa forsta parkett... Vi ska maila en recension till Hans Wiklund snarast mojligt.
Vi har forsokt fa reda pa hur det kan komma sig att det finns sa manga vilda hons och tuppar pa on, men ingen verkar veta. Det enda vi far reda pa ar att: "Ni vanjer er efter sex manader.". Jo men tack - vi som ska aka hem om cirka tre manader. Kanns bra...
Kanske far vi uppleva den nya versionen av filmen "Apornas Planet" - "Tupparnas Planet" - live pa forsta parkett... Vi ska maila en recension till Hans Wiklund snarast mojligt.
En kändis, många barn och två misslyckade utekvällar
Som vi har nämnt tidigare så roar sig våra hyresvärdar med att hyra ut det andra rummet till alla möjliga sorters människor. Denna vecka har det även hunnits med att måla om lite varstans i lägenheten - med andra ord: mycket spring av många okända i vår lilla lya. Ingen höjdare eftersom man aldrig vet vad man möts av när man öppnar dörren... Nåja, Garry och Rebecca, hyresvärdarna, fick dåligt samvete och detta var vad vi möttes av i fredags när vi kom hem... Tja, den här vyn är väl helt ok att mötas av... Vi ska öppna dörren med andakt nästa gång.
I fredags var det personalfest. Ja, bilden e suddig - men tyvärr den enda som togs - det bjöds ju trots allt på gratis drinkar och buffe... :) Vi hade väntat oss en kväll där vi skulle få tillfälle att se alla i krisjouren och styrelsen att "släppa loss" - men icke san icke. Alla var städade och till råga på allt så gick alla hem cirka klockan 20.15. Jo, jo några riktiga partydjur. Vi stannade kvar längs och gick inte hem förrän klockan 21.00 - ooooo tuffa... Ja, trevligt var det och eftersom vi skulle upp och jobba tidigt dagen efter så gjorde det väl inte så himla mycket egentligen... Får hoppas på en "re-match" helt enkelt.
Jorå, denna veckan jobbade vi även i lördags. Det var dags för oss att sprida vårt budskap till folkmassorna, massorna visade sig vara en hel drös med kids och några få föräldrar. Eventet handlade om en mässa med information från olika organisationer som rör ämnet hälsa och välbefinnande och, med hjälp av Carol (en av våra arbetskamrater), tror jag att vi drog full pott.
Vi hade även turen att få besök av en kändis minsann - guvernören Stuart! (Högsta hönset i landet.) På bilden nedanför ser ni honom i beige byxor in action med barnen. Jorå, kändistätt var ordet...
Afterwork denna veckan blev lite av en besvikelse. Ja, landet e ju kristet och ställena stänger minsann klockan midnatt på lördagar (man får ju inte skända guds vilodag - han vilar!). Detta faktum var något vi snabbt glömde bort. Som vana förfestare vi är lämnade vi inte lägenheten förrän alldeles för sent - kvällen blev hiskeligt kort och innehöll främst en himskandes massa promenerande eftersom den enda buss vi såg sket i att plocka upp oss på vägen til baren. Ja, ja vi får väl planera lite bättre och eventuellt fundera på att ta en sån där svindyr taxi nästa gång vi ska ut och "shaka".
Så idag, söndag. Bara slappandes på playan och lunch på standardhaket "Alfresco". Vi måste ju ladda upp för nästa vecka...
I fredags var det personalfest. Ja, bilden e suddig - men tyvärr den enda som togs - det bjöds ju trots allt på gratis drinkar och buffe... :) Vi hade väntat oss en kväll där vi skulle få tillfälle att se alla i krisjouren och styrelsen att "släppa loss" - men icke san icke. Alla var städade och till råga på allt så gick alla hem cirka klockan 20.15. Jo, jo några riktiga partydjur. Vi stannade kvar längs och gick inte hem förrän klockan 21.00 - ooooo tuffa... Ja, trevligt var det och eftersom vi skulle upp och jobba tidigt dagen efter så gjorde det väl inte så himla mycket egentligen... Får hoppas på en "re-match" helt enkelt.
Jorå, denna veckan jobbade vi även i lördags. Det var dags för oss att sprida vårt budskap till folkmassorna, massorna visade sig vara en hel drös med kids och några få föräldrar. Eventet handlade om en mässa med information från olika organisationer som rör ämnet hälsa och välbefinnande och, med hjälp av Carol (en av våra arbetskamrater), tror jag att vi drog full pott.
Vi hade även turen att få besök av en kändis minsann - guvernören Stuart! (Högsta hönset i landet.) På bilden nedanför ser ni honom i beige byxor in action med barnen. Jorå, kändistätt var ordet...
Kajsa in action med ett barn: (Carol i bakgrunden)
Afterwork denna veckan blev lite av en besvikelse. Ja, landet e ju kristet och ställena stänger minsann klockan midnatt på lördagar (man får ju inte skända guds vilodag - han vilar!). Detta faktum var något vi snabbt glömde bort. Som vana förfestare vi är lämnade vi inte lägenheten förrän alldeles för sent - kvällen blev hiskeligt kort och innehöll främst en himskandes massa promenerande eftersom den enda buss vi såg sket i att plocka upp oss på vägen til baren. Ja, ja vi får väl planera lite bättre och eventuellt fundera på att ta en sån där svindyr taxi nästa gång vi ska ut och "shaka".
Men glada ändå!
Så idag, söndag. Bara slappandes på playan och lunch på standardhaket "Alfresco". Vi måste ju ladda upp för nästa vecka...
Jorå, vi ser alltid så här bra ut - sorgligt nog.
Kryssningspack...
I dag är vi lediga från jobbet och passade därför på att gå till en av de största stränderna. Lite av en upplevelse faktiskt. Stranden var proppfull av kryssningsresenärer och annat löst folk som ville njuta av strandlivet. Människor i alla former och färger vältrade sig i sanden och i vattnet medan de hällde i sig hinkvis med öl. Språket som talades var i huvudsak skräning amerikanska. Lite kul är det alltid att studera folk, men i fortsättningen håller vi nog oss till lite mer avskilda platser!
I morgon väntar ny dag på jobbet, dessutom är det personalmöte på kvällen. Ska bli spännande och se om de kommer prata om något vettigt. Sedan hoppas vi på fika.
Fräknar är ju tydligen inne...
I morgon väntar ny dag på jobbet, dessutom är det personalmöte på kvällen. Ska bli spännande och se om de kommer prata om något vettigt. Sedan hoppas vi på fika.
Fräknar är ju tydligen inne...
Arbetets döttrar
Just kommit hem från jobbet, som har varit väldigt händelselöst i dag. Vi kom in vid 8 rycket på morgonen, sedan satt vi och lyssnade på fikarumskackel tills det blev lunchdags. En av våra medarbetare sysslar tydligen med något som heter body talk. En tant lade sin bastanta lilla hydda på en soffa medan "Kvinnan som talar med kroppar" lade sina händer över henne och lät kroppen tala. Kroppen talade till exempel om för henne att det var viktigt att gå till dokorn nu på torsdag. Vi skeptiska svenskar hade mest problem att dölja våra flin.
(Ska dock tillägga att ingen stackars klient blev utsatt för några trollkonster.)
Efter lunchen fick vi veckans schema. Jobbar kväll i morgon och ska på personalfest med styrelsen på fredag. Lovar att blogga om den tillställningen som med all säkerhet kommer bli årets happening. Hähä.
På väg hem från jobbet. Vår skapare unnade oss lite skugga idag.
Dagens afterwork drink blev en liten tetra med mangojuice från en liten kinesisk affär. I affären fick vi göra halva engelskaläxan åt en liten flicka, men inte ett cent i rabatt fick vi på drickan.
Som en liten tennsoldat utan för Caymans egen MacDonald's. Storyn bakom är rätt kul. Den mer kända kjedjan med samma namn ville slå sig ned på ön. Dom krävde dock att Caymans egna McDonald's skulle byta namn först. Nähäddu hette det, det lilla företaget vann och det stora McDonald's fick dra till reträtt. Mysig hitoria. Mindre mysigt är att Julia, blott typ 17 år, redan ser ut som 35 år. Minst.
(Ska dock tillägga att ingen stackars klient blev utsatt för några trollkonster.)
Efter lunchen fick vi veckans schema. Jobbar kväll i morgon och ska på personalfest med styrelsen på fredag. Lovar att blogga om den tillställningen som med all säkerhet kommer bli årets happening. Hähä.
På väg hem från jobbet. Vår skapare unnade oss lite skugga idag.
Dagens afterwork drink blev en liten tetra med mangojuice från en liten kinesisk affär. I affären fick vi göra halva engelskaläxan åt en liten flicka, men inte ett cent i rabatt fick vi på drickan.
Som en liten tennsoldat utan för Caymans egen MacDonald's. Storyn bakom är rätt kul. Den mer kända kjedjan med samma namn ville slå sig ned på ön. Dom krävde dock att Caymans egna McDonald's skulle byta namn först. Nähäddu hette det, det lilla företaget vann och det stora McDonald's fick dra till reträtt. Mysig hitoria. Mindre mysigt är att Julia, blott typ 17 år, redan ser ut som 35 år. Minst.
En hektisk vecka för två lata studenter...
Till alla våra hängivna bloggbesökare - förlåt för den sena uppdateringen om vad som händer här omkring. Vet att många av er inte gör något annat än att kika på vår blogg - vi ska bättra oss. :) Men denna vecka har varit hektisk för oss. Vi är ju studenter som varit vana vid att ha en hel del fritid, nu när vi börjat jobba heltid har vi blivit lamslagna. En del kan nog skyllas på värmen dock, att traska runt i 30-gradig hetta är inget som någon av oss är särskilt bra på. Dessutom blev vi lite tagna på sängen över en skoluppgift som skulle vara inlämnad...
Denna vecka har alltså mest varit jobb, jobb, jobb och skola. På jouren har vi fått lite mer ansvarsfyllda uppgifter. Bland annat har vi fått arrangera en kläddonation samt firat internationella kvinnodagen. Börjar kännas mer och mer givande att jobba, trots att de fortfarande envisas med att tro att vi är experter på att organisera saker och fortfarande ger oss en hel del fantastiskt tråkiga uppgifter som att t ex oranisera informationsbroschyrer. Vi är med andra ord fortfarande längst ner i hierarkin...
Så här ser en dag ut för oss:
Den vanliga promenaden, cirka klockan 07.00, i väntan på att en buss ska plocka upp oss... Jo, jo - havsutsikt!
Upplockade.
Vi är oftast blekast i bussen...
Hårt jobb på kontoret. På grund av sekretessen kan vi inte visa mer av kvinnojouren, men detta är iallafall vårt egna lilla arbetsbord.
Lunchdags.
På väg hem igen vid cirka fyra-stråket.
Fredags drink.
Vi bor ju i en trerummare som vi egentligen ska dela med någon annan. Än så länge är det ingen som har flyttat in i det andra rummet men våra hyresvärdar hyr istället ut rummet en dag i taget, aka hotellverksamhet. Detta har lett till att vi, dom senaste två dagarna, har mött olika männsikor varje dag efter jobbet. Inte så kul som det kanske låter... Än så länge har det bara varit medelålders amerikanska par. Igår, lördag, fick vi möjlighet att åka med våra "en-dags-roommates", Bob och Marianne, på en dagstur till Rumpoint. Detta är ett ställe på Caymans norra delar dit många caymanianer beger sig på helgen för att slappa, sola, bada, dricka öl och spela volleyboll. Det visade sig att Bob och Marianne var några hejjare på volleyboll, så tillsammans med några andra på stranden spenderades hela lördagen med att spela volleyboll. Mycket trevligt! :)
Julia @ Rumpoint
Rumpoints strand och barhäng.
Efter en heldag vid stranden begav vi oss senare utmattade och uttorkade hem igen. Nu är det söndag och trots lite molnighet ska vi troligen ut en vända på playan. Det är ju guds lediga dag, och i ett kristet land som detta finns det alltså absolut INGENTING att göra på en söndag.
Denna vecka har alltså mest varit jobb, jobb, jobb och skola. På jouren har vi fått lite mer ansvarsfyllda uppgifter. Bland annat har vi fått arrangera en kläddonation samt firat internationella kvinnodagen. Börjar kännas mer och mer givande att jobba, trots att de fortfarande envisas med att tro att vi är experter på att organisera saker och fortfarande ger oss en hel del fantastiskt tråkiga uppgifter som att t ex oranisera informationsbroschyrer. Vi är med andra ord fortfarande längst ner i hierarkin...
Så här ser en dag ut för oss:
Den vanliga promenaden, cirka klockan 07.00, i väntan på att en buss ska plocka upp oss... Jo, jo - havsutsikt!
Upplockade.
Vi är oftast blekast i bussen...
Hårt jobb på kontoret. På grund av sekretessen kan vi inte visa mer av kvinnojouren, men detta är iallafall vårt egna lilla arbetsbord.
Lunchdags.
På väg hem igen vid cirka fyra-stråket.
Fredags drink.
Vi bor ju i en trerummare som vi egentligen ska dela med någon annan. Än så länge är det ingen som har flyttat in i det andra rummet men våra hyresvärdar hyr istället ut rummet en dag i taget, aka hotellverksamhet. Detta har lett till att vi, dom senaste två dagarna, har mött olika männsikor varje dag efter jobbet. Inte så kul som det kanske låter... Än så länge har det bara varit medelålders amerikanska par. Igår, lördag, fick vi möjlighet att åka med våra "en-dags-roommates", Bob och Marianne, på en dagstur till Rumpoint. Detta är ett ställe på Caymans norra delar dit många caymanianer beger sig på helgen för att slappa, sola, bada, dricka öl och spela volleyboll. Det visade sig att Bob och Marianne var några hejjare på volleyboll, så tillsammans med några andra på stranden spenderades hela lördagen med att spela volleyboll. Mycket trevligt! :)
Julia @ Rumpoint
Rumpoints strand och barhäng.
Efter en heldag vid stranden begav vi oss senare utmattade och uttorkade hem igen. Nu är det söndag och trots lite molnighet ska vi troligen ut en vända på playan. Det är ju guds lediga dag, och i ett kristet land som detta finns det alltså absolut INGENTING att göra på en söndag.
Avbockat turistgrejjer
Efter en hård inflyttningsfest följde en "återhämtnings lördag". På söndagen kände vi därför att det var hög tid för oss att bocka av diverse turist-ståhej som finns på ön. Vårt första mål blev Cayman Islands Turtle Farm. Farmens inkomst består till största del av att odla skölpaddor för deras kötts skull - och tur var väl det för som turistattraktion var parken inte vidare populär. Vi var några av de få som traskade runt i hettan och bland annat kollade på sköldpaddor som trängdes i fortplantningsbassänger, lyfte upp bebis-sköldpaddor och snorklade i en pool med diverse fiskar. Dagens höjdpunkt var att Julia botade sin fobi för sköldpaddor - inte illa! Dagens ros till Turtle Farm!
Trängsel...
Kämpandes med sprattlande djur...
...och lyckas tämja!
Attack...
...kontroll av en best!
Vid hajpoolen. För att förtydliga - detta var inte poolen vi snorklade i.
På grund av den annorlunda busstrafiken som finns på ön (bland annat att alla bussar ägs individuellt, körs för egen vinning och när helst chauffören vill - mer om detta i framtida inlägg) valde vi att traska tillbaka till lyan. Vi valde att gå en liten omväg, förbi ytterligare ett av Caymans turistfällor - Hell. Jorå, ni läste rätt: "helvetet". Tyvärr var stället stängt så inga souveniraffärer var öppna - attans. :) Men vi fick oss i alla fall en smygtitt på djävulens, aka Lucifers, näste.
Öde...
Stället är en bit mark med vassa och konstiga stenformationer. Tydligen har marken blivit sådan på grund av vädrets makter och alger som mumsat i sig bitar av stenen - vad vi har förstått i alla fall. Varför stället valts att kallas "helvetet", i ett "über-kristet" land som detta, tycker vi är lite lustigt. Historierna varierar, en handlar till exempel om att en engelsman kom till platsen för några decennier sedan och utbröt: "Hell, what a place!" Lite fantasilöst kan tyckas...
Detta har ni att se fram emot...
(Sorry för den centrerade texten, och andra eventuella konstigheter som kan finnas på denna blogg! Ingen av oss är några datagenier och emellanåt gillar denna hemsida att jävlas en hel massa med oss. Ha överseende, bitte.)
Inflyttingsfest
Efter en lång arbetsdag som mest bestod av att organisera bland papper och svara i telefon tyckte vi att vi förtjänade lite rom. Vi flyttade även in i det rummet vi ska bo i hädanefter. Stort och fint med en liten uteplats. Nu ska vi pysa till stranden!
Våran veranda
Ett livslångt förråd av "Vakttornet"
Våran veranda
Ett livslångt förråd av "Vakttornet"
