Vi lever i en Hitchcock film
1963...
Till skillnad fran Hitchcocks krakor (eller vad det nu var for nagra svarta flygfan) handlar det i vart fall om hons och tuppar. Jepp - de gulliga bonddjuren som hjalper till att fa manskligheten pa fotter vid sju-snaret pa morgonen och som varper agg som forvandlas till omelett. Hela landet kryllar av dem! Och inte nojjer de sig med att kuckelikua vid "sju-snaret" (det hade fatt tillatelse med 30 minuters felande) men nej nej - har ska det skralas HELA TIDEN! Fran morgon till kvall och sen hela natten lang. Man kan bli tokig for mindre. Det ar omojligt att sova med oppna fonster - och det kan ni ju forsta latt kan bli svettigt for tva svala skandinavier som ska overleva 30-gradig varme.
Vi har forsokt fa reda pa hur det kan komma sig att det finns sa manga vilda hons och tuppar pa on, men ingen verkar veta. Det enda vi far reda pa ar att: "Ni vanjer er efter sex manader.". Jo men tack - vi som ska aka hem om cirka tre manader. Kanns bra...
Kanske far vi uppleva den nya versionen av filmen "Apornas Planet" - "Tupparnas Planet" - live pa forsta parkett... Vi ska maila en recension till Hans Wiklund snarast mojligt.
herregud vad jag lider med er! Julia, du vet min fobi för fåglar, speciellt tuppar & höns, de är djävulens verktyg I tell you! det var exakt samma sak på filippinerna, mest tuppar överallt.. men då fanns det en specifik anledning: tuppfäktning.. som byborna försökte övertyga mig om att titta på. Nej tack sa jag.
Jag ska be för eran nattsömn, och att ni ska klara er helskinnade från dessa hemska fåglar..
rara tuppar!
Vi hade en tupp när jag bodde hos brorsan i ormanäs, när vi var runt 10-12 år.
Han hette Gonzales. - Tuppen då, inte min bror.
Gonzales var helt enkelt The Devil Incarnate.
Än idag undrar jag om inte påven johannes paulus II blev sjuk då gonzales kläcktes ur sitt ägg.
Hur som helst så uppkom bittra fejder mellan oss bröder och den elaka tuppen.
Vi brukade kasta torkade jordbitar i gräset brevid honom, som sprack och gav ifrån sig ett häftigt rökmoln. - Granater och kanoner, givetvis, för en 12 åring.
Allt, givetvis, för att få Hin Hule själv att jaga oss. Vilket han gjorde. Som en tjur. Som en noshörning med sylvassa klor och näbb. En näbbhörning.
Och ojojoj när han fick fatt i oss.. Han hoppade upp på bröst och ryggar och bara köttade med allt han hade.
Han slet hål på både hud och kläder.
Det är mycket därför jag inte tittar på friidrott längre.
För en guldmedalj kan omöjligt vara motivation nog för att springa snabbare än vad man egentligen bör kunna.
Gonzales däremot...
Vår fejd varade i många år, tills grannhunden kände för en snacks.
Fåglar = jävla idioter. Jag vet, för min kompis hade ett tag 1 stor jävla papegoja osm ungefär runt 4 på morgonen började ropa HALLÅÅÅ HALLÅÅÅ med sin skrovliga fågelröst. Ovanpå det hade de såna där små nymfparakiter och de är ju aldrig tysta förrän man dödar dem och det.. ja det fick man inte.
Så trevligt med lite höns! Jag undrar om de värper ägg under neriumbuskarna, jag menar lite nyttiga proteiner för er att dryga ut mathållningen med.
Jag tycker ni båda ser farligt vackra ut på era läckra bilder, vad har blondiner som gått före er skapat för rykte och förväntningar... Tänker på era grupper av smågangsters, fattar att de blir bländade av er vid första anblicken. Ska bli roligt att höra hur det fortsätter. Om ni ger dem några insikter för livet... Kul att läsa eran blogg och suktas av era bilder! Sköt väl om er!
