Ta da!!!
Vill inte säga för mycket men klicka in er på denna länk:
http://www.youtube.com/watch?v=JEYAymEW4to
Hela vår resa sammanfattat i några minuters musikvideo. Musiken ni hör är sådan som vi hörde mycket av i karibien och ja - fotona och filmerna - så var vår resa helt enkelt.
må väl!
- sunken och christer pettersson
Mobilblogg från england... både världsvana och teknikkunniga alltså!
nu ska vi gå på parfymsprutarräd inne på taxfreen. Vi ses!
Gran finale!
I söndags hade våra kollegor anordnat en avskedsfest för oss. Mycket trevligt! Givetvis belv vi hyllade för våra insatser som social arbetare - jo jo. På bilden nedanför ser ni nästan alla som arbetar på jouren. Givetvis är detta ett spontan-foto, så här satt vi hela kvällen.

Det har varit dåligt väder i en vecka nu så ingen sol och strand för oss. Som tur är fick vi lite sol på vår sista dag och självklart lapade vi sol och plaskade i vattnet som aldrig förr.

Imorgon klockan 12 lämnar vi alltså landet. Vi landar i köpenhamn runt tre-stråket på eftermiddagen, dansk tid, på torsdag. Är det någon som ser till att den röda mattan rullas ut ordentligt?
Till sist idag vill vi meddela en överraskning. Vi är ju inte några mäster-bloggare så det e himla kul att se att det faktiskt finns folk som läser det vi har skrivit. För att tacka för detta har vi valt att premiera den mest flitiga kommentatören.
Ni som har varit lite flitiga har nog redan listat ut vem som har vunnit....
.........jorå - priset går till allas vår Mr Hansen!!!

Bättre lycka till nästa gång säger vi till alla andra. Tröstpris får bli varsin kram.
Synes snart där hemma allihopa!!!
hoppas karibiska john polman ljuger
Detta med att de som ska sluta tar med sig tarta var personalen inte van vid. De undrade varfor vi gjorde sa och hittills har ingen ens last kortet vi hade med tartan. Ja, ja - inte direkt vad vi hade forvantat oss men vi har iallafall fatt trycka i oss chokladtarta hela dagen. Mums!
De sista dagarna innan hemfard ville vi ju givetvis spendera i havet och pa playan. Vi har hort det snackas om att det ar insidan som raknas...pyttsan - gyllenbruna ska vi vara. Det blir nog inte sa for var del. Tydligen ska det vara nagon sort tropisk storm som ska komma nu - bra timing - och det fina vadret ska vara tillbaka den 8e juni enligt den karibiska John Polman. Hmm mycket besvikna e vi over detta. Och med tanke pa det fina vadret, som tydligen befinner sig i Sverige for tillfallet, sa kommer vi ju inte direkt att vinna nagon sort "solbranne-tavling" nar vi kommer hem. Attans!
Ikvall ska vi ta avsked av nattlivet i karibien. Vi ska gora en bartomning i vart kylskap. Far se hur resultatet blir av ett sadant event kan bli. Kanske slutar det med att vi ger oss pa kryddhyllan...
nu har vi blivit en sån där modeblogg
Nu e det bara en vecka kvar. Tiden har rusat iväg känns det som. Trots att det så klart kommer att vara tungt att lämna det kristallklara vattnet, de karibiska dofterna, värmen, de stora rumporna och bussarna så känner vi båda att vi e klara med Cayman. Vi har sett allt och gjort allt - med andra ord: nöjda e vi!
VI har dock en del små uppdrag kvar att göra.
Som ni säkert har läst har det inkommit en del önskemål om shopping av presenter innan vår hemfärd. Vi ska klargöra ett fakta för alla er som nu sitter i tankar om en eventuell shoppingtur till cayman: LÄGG NER PROJEKTET!
Cayman består av en hel drös med små "boutique´s". Innehållet i dessa små affärer består till 96% av en massa glittriga overaller, kort - korta klänningar i latex eller något annat plastigt material och "church-clothes". Vad gäller accesoarer räcker två ord: BLING BLING. Inget e särskilt billigt och kvalitén e urusel. Och ja - vi har letat och faktiskt troligen gått igenom varenda affär på ön efter något bra. (Tog inte så lång tid - som att shoppa i Eslöv ungefär.)
Vi låter bilderna nedan förtydliga:
Som NK ungefär.
Som vilket fullspäckat shoppingstråk som helst.
Som vilken rastafari som helst.
Kulturintresse

Kajsa och kollega Dale. Ja det var gratis mat med.

Vi och våran fröken.
Keysha, Julle och Bilen på äventyr

Flow rida low

2004 härjades ön av en orkan, Ivan. Här hittade vi en övergiven lyxkåk som blivit förstörd och övergiven efter stormen. En hel bokhylla med böcker fanns dock kvar. Riktigt kusligt.

Havsutsikt.

Fyra hundar som försökte döda oss. Tur att vi satt bakom vårt babyblåa plåthölje.

Liten mysig rastplats vid en avlägsen strand.

Överallt hittar vi hus som stormen Ivan härjat. Här har vi hittat ett enormt lägenhetskomplex som gapar tomt. Här brukade de förnäma kärringarna spela tennis på söndagarna för bara 4 år sedan.
För den som har missat det så åker vi hem till Sverige inom en mycket snar framtid. Ja den 4 Juni för att vara precis så detta var en utmärkt ide för att verkligen se hela ön. Det kommer bli ett hjärtslitande avsked. Vi kommer hålla hårt i palmerna och snyfta över de fantastiska stränderna, de mysiga små karibiska husen, den lustiga dialekten och musiken som ständigt är närvande med sin lunkade baktakt. Och Cayman kommer vråla ut sin sorg över att ha förlorat sådana ypperliga socialarbetare med sådanda sunda värderingar. Kanske kommer en orkan utlösas till och med.
Nu jäklar!

Förra helgen var det så dags för en färd på ett piratskepp med fri bar - ett mycket uppskattat inslag av de båda svenskorna.



Vind i hår på båt.
Sen kom arbetsveckan. Var i och för sig lediga på måndagen, och är lediga varje fredag, så det är ju knappast så att vi är på gränsen till utbrändhet.

På väg till jobbet. Vår granne kör med den mycket karibiska trädgården - "sandgården". Praktiskt tycker vi.
Denna tisdag, liksom alla tisdagar, var det dags för grupparbete med gangstrarna på lill-finkan. Kan säga att det krävs en hel del arbete där. Killarna är helt övertygade om att det bara är turisterna som begår alla brott samt att det är helt ok att slå sin kvinna om hon "ber om det". Jo, jo - en hel del arbete för oss som sagt.

Entren till finkan aka "rehabilitation centre". (Står det faktiskt på skylten på stängslet. Absolut ingen rehab sker där inne.)

Svårt att ta sig därifrån.
På jobbet sliter vi som vanligt med diverse uppgifter:

Så igår var det dags att fira helg, och ta farväl av en del av våra irländska vänner som ska lämna ön. Det var grillning vid pool och hav. Fina grejjer!

Mys:

Så, nu e det ny helg och nya äventyr. Om några timmar ska vi hyra en bil och bege oss ut på roadtrip! Yes! Det hela kan gå och sluta hur som helst. Kajsa ska försöka koncentrera sig så att hon håller sig på rätt sida av vägen - som så klart egentligen är "fel" sida av vägen - och jullan ska kämpa med kartläsande utan karta. Jorå - ska bli kul det här!
Provocerande glassbil
Dar vi bor kor glassbilen titt som tatt. Ja, tror faktiskt den kor dar langsamt, langsamt varje dag. Alla kanner val till hur glassbilen i Sverige later? - En mycket enervernade trudelutt som latt fastnar i huvudet pa en. Aven Caymans motsvarighet har vi ertappats med att nynna manga, manga ganger.
Pa Cayman anvander sig glassbolaget av en kand barnlat. Tror det ar mora trask faktiskt.
"Hänger snoppen på dig ner,
kan du ta den och vifta med,
kan du knyta en rosett,
kan du slå en knut så lätt,
kan du ta den på axeln så här,
som en käck soldat med gevär,
hänger snoppen på dig ner?"
Lämplig text för en glassbil...
Hmm - nagon som ar sugen pa glass?
Just messing around

Här är vi på luftgitarrtävling på Hard Rock Café. Jäkligt kul tillställning men mindre kul att se en massa bleka trista rockers, när man är i karibien. Vi chippade snart iväg till festivalen som pågick i hela stan och gick på reggae konsert. Tyvärr dog kameran så det finns inga bevis på detta.

Ibland när man är så långt hemifrån kan det vara skönt att glida in i en trygg famn och få orden "everything is gonna be alright" ömt viskat i örat.

Agera top model sa fotografen. Det visade sig att ingen av oss var av rätt virke.

Fisk.
Batabano!

Innan vi drog var vi tvungna att köpa saft från grannpojken. Äckligt och dyrt.

Mötte upp några Irländare

Rätt balla skruder

Carnivalen i full fart!


Lilla trista staden George town fick liv i sig!

I Steve Irwin´s fotspår
Fler bilder kommer att läggas ut inom kort - dessa är bara aptitretare...


Reagge festival!


Som sagt, fler bilder kommer inom kort. Se fram emot att se stora skakande rumpor och mycket annan galenskap!
På återseende!
Valborgsmässoafton!
På West Bay public beach som är den finaste standen i hela världen ställde vi till med grillmiddag för oss och våra Irländska vänner.

"Keysha"

Varför blir kort aldrig lika fina som i verkligenheten!

Grillspett och Caybrew och Julle

Våra Irländska vänner.

Nu när vi har firat svensk tradition är det dags för Caymansk tradition. Hela helgen pågår karnevalen Batabano, ska tydligen vara ett riktigt fjäderspektakel som vi givetvis ska beskåda. Sen ska vi på tävling i luftgitarr på hard rock café! Kannog bli spektakel det med. På söndag ska vi åka ut till en av öns allra största attraktioner -Stingray City. Där snorklar man med hundratals stingrockor och det ska tydligen vara väldigt speciellt!
Det karibiska köket och dess läckerheter
I gar nat vi satt pa kontoret omgavs vi plotsligt att lukten av alldeles farskt bajs. Det var en mycket mycket stark odor som spred sig genom hela byggnaden. Vi satt och funderade ett tag pa vad lukten kunde komma fran. Sedan gick Kajsa ut med raska steg till koket dar en av kvinnorna stod och lagade mat. -"What are you cooking?" fragade Kajsa med latsad oberordhet. Sedan fick hon visst veta att Bajamajan som star pa garden holl pa att tommas. Och det var sakert 38 grader vart ute sa ni kan ju tanka er stanken.
Det vitsiga ar ju att vi genast tog for givet att bajslukten kom fran maten som den stackars klienten lagade! Men vi ar inte att klandra. De tva favoritratterna har ar grissvans och kycklingfotter, och det luktar knappast smaskens nar dessa delar tillagas.
Chicken feet Pigtail
West Bay för alltid

Detta ljuvliga tryne är något vi nu lämnar bakom oss.
Så begav vi oss hem till West Bay. Väl hemma lånade vi två cyklar av hyresvärdarna och hojade iväg till en restaurang som heter Macabuca. I vanliga fall tar det halva dan att traska dit, men nu svishade vi fram på max 10 min. Macabuca är för övrigt ett mycket mysigt dykarhak i utomhusmiljö.

Julia

Kajsa "Sunken" Lundberg
Under middagen diskuterades bla följande:
- mode
- den fruktade höstterminen
- spättekakans för och nackdelar
Efter maten cyklade vi runt lite i West Bay. Otroligt mysigt, men otroligt mycket jyckar överallt. Hundar i all ära. Rara långa öron och blöta nosar och mjuka pälsar. Fast de hundar vi cyklade förbi i dag var långt ifrån trofasta och lekfulla. Snarare djävulens utsända. Så fort man ville testa en ny liten väg hoppade ett fradgatuggande monster fram ur snåren.
Nu ska det samlas kraft för att i morgon tackla ännu en dag på arbetet. Troligtvis har det varit en massa tjafs mellan klienterna på jobbet som vi ser fram emot att få reda upp i.
God natt så länge!
Dags att fira helg
Pa tal om att personalen pa jobbet ar sjuka.... haha vilket skamt! Alla pa varat jobb, personal samt inneboende klienter aker till akuten sa fort dom far den minsta forkylning. Det ar helt sanslost vad folk ar gnalliga har.
Nu ska vi ata en smula frukost innan vi drar till strands. Lite bilder och sant kommer eventuellt i kvall! Vi kanske ska bli som sadana dar bloggare som lagger in inlagg var och varannan timme. A andra sidan befinner vi oss pa tropisk ort och finner att utomhuslivet ar mer givande an datorer och internet...
Vi hors!
Nya marker
På söndag sker överlämningen - tiden får utvisa hur detta kommer att gå.
Än så länge har det iallafall gått som smort - party med lustiga invånare av kvarteret på lördagen och BBQ hos grannen ikväll. Man tackar!



Mer från förra veckans äventyr!
Nu har det blivit sådär igen att man inte vet vart man ska börja. I alla fall ville vi gå på rättegång. Det engelska rättssystemet innehåller domare med peruker som vi gärna ville beundra. Först blev vi otrevligt bemötta av nån katta som jobbade som vakt. När vi väl kommit in var det tydligen ingen rättegång vi hamnat på utan "summaries" där en kvinnlig domare utan peruk läste upp domarna för småbrottslingarna. Rätt trist. Milt uttryckt.
Så vi tog lunch. Det händer inte så ofta att vi är ute och spatserar inne i stan runt lunch, så vi fick oss en smärre chock då vi insåg att den lilla hålan var smockad med tusentals kryssningsresenärer. För nyfikenhetens skull käkade vi på Margaritaville -hemska ställe! Musiken var på högsta klubbnivå, en dj stod och hetsade en massa ungdomar att skriva och supa. Helt plötsligt drogs en tävling igång där Dj'n beordarade att det skulle slitas av kläder, springa runt i lokalen och hitta "5 kepsar" "3 bh "eller bäst av allt "5 stycken dollarsedlar" att lägga i dj's lilla dricksburk. Allt för att vinna en sjabbig t-skjorta.
En meter. En meter härifrån sitter vi och äter våran lunch. Klockan har knappt slagit tolv på dan. Vi satt med häpna fejs och vidöppna käftar och bevittnade spektaklet.
Se bara se på dom... Här föses de in i nån båt som ska ta dom till fartyget. För alla därhemma som drömmer om karibisk kryssning -snälla konsultera någon av oss först. Det verkar så oerhört trist. Som en simpel ålands/polenkryssning fast med soligare väder.
På varje skepp ryms det flera tusen människor. De flesta är dubbelt så stora som de människor vi är vana vid att se i Sverige. Tänk vad tångt det blir på gatorna!
Och så var det reggaefestival,
Mycket kan man säga om oss, men förfesta kan vi! Dokusåpan "Rock of love" med Bret Michaels (sångare i bandet poison)är en favoritserie som rullar friskt här hemma på Evans Clear. Kulturnivån är med andra ord hög.
Tja... Vad ska man säga?
Här dansas det (eller?) loss till Capleton, Jamaicansk reggae och dancehall artist som uppträdde. Mycket trevlig tillställning!
Finkan, reggae & trakmansar.
Vi har varit i finkan. Varje tisdag under resten av var praktik ska vi spendera eftermiddagarna pa fangeslet for att halla i olika sorters grupparbete. Tva grupper ska vi ansvara over: sma-gangstrar mellan 12 -17 ar och gangstrar mellan 17-22 ar, alla av det manliga konet. Vi hade hort att de tydligen ska vara ratt oartiga mot nytt folk - hade tydligen kastat toalettpapper pa forra tjejjen som var dar - sa vi var forberedda pa det varsta.
Det behovdes inte. Killarna ser i och for sig ut som gangstrar, och vill garna snacka som om de aven ar det, men de betedde sig som levande ljus. Kanske var detta bara en engangsforeteelse. Nasta gang blir det kanske andra bullar av - i form av stolar yrandes runt huvudet.
Fangeslet fick vi tyvarr inte fota. En himskandes massa galler och taggtrad - ingen sakerhet och knappt nagra vakter. Vi hade kunnat ha "knark-regn" med kidsen utan problem. Kanske nagot att fundera pa till nasta gang for att sakra var popularitet...
Igar kvall, efter personalmotet, skulle vi forkovra oss i hur den sk regeringen arbetar pa Cayman. Det var dags for "constitutional meeting". Motet inleddes med den traditionsenliga bonen och fortsatte sedan men oandlingt mycket pladder. En dros trakmansar stod for "underhallningen".
Lite lustigt e det faktistk att befinna sig i ett land som annu inte har nagra manskliga rattigheter och pa ett mote dar det diskuteras vilka rattigheter som skall fa vara med i processen. Nagot man tar for givet som svensk. Eftersom England ar mycket invloverad i Cayman sa har givetvis de mycket att saga till om vad som maste finnas i Caymans rattigheter - dock har Cayman kravt att fa gora vissa undantag. Bogar heter det.
Det ar absolut INTE tillatet for homosexuella att overhuvudtaget existera pa on. Punkt slut.
Ikvall vankas det troligen reggae festival. Jo, jo - jag och jullan ska sta och headbanga med bojda knan med resten av caribien hela natten. Ska bli intressant. Eventuellt kommer vi darifran med bade dreads och gul-rod-grona hattar. Trevligt ska det bli!
Ja, vi vet - ni grater! Inga bilder bjuder detta inlagg pa. Vi tipsar er att gora en aterblick pa foregaende lackra bilder och halla ut - snart kommer mer smask.
peace man.
Morotskaka är livet!
Har ar lite blandade bilder fran senaste tiden,

Grillpartaj pa balkongen. Tank att vi har en alldeles egen grill. Varje gang den brukas blir det narapa eldsvada men maten blir ljuvligt god.

Grillspett med rodlok, gron paprika, tomat och zuccini. Och en boccaburgare. Och kylling.

Har vantar vi pa bussen varje morgon. Passande nog blir vi paminda om vart vi ska tack vare reklamskylten om varan arbetsplats, CICC (Cayman Islands Crisis Centre for er som glomt).
I dag ska vi som sagt till finkan for att jobba med olydiga pojkar. Ingen av oss har varit i fangelsemiljo forut sa det ska bli spannande att se. Vi hoppas dom kommer sta och sla pa gallret och signalera med speglar och sant som man sett pa televisionen. Dagens filmtips: Blood in blood out.