Trist
Livet har pa cayman ar inte alltid sa bra som man kan tro. Idag finns det inte ett smack att gora pa jobbet. Vi haller bada pa att do av tristess i vara kontorsstolar. Som om livet inte vore nog bedrovligt jobbar i over med 2 timmar idag eftersom varan handledare ska pa nagot viktigt mote. Sa i valiga fall hade plagan varit slut om 40 minuter, men just idag ar den 2 timmar och 40 minuter lang. Alltsa 160 minuter. 9600 sekunder.
I morgon kan det bli mer action. Vi ska till finkan och halsa pa ett gang gangsterpojkar. Det ar tankt att vi sa smaningom ska halla i en samtalsgrupp. Tyvarr far man inte ha fladdriga kjolar med paljetter, batiklinne och ett par skitiga sandaler (svenska socionomutstyrseln), utan kladsen ar "conservative". Som valigt en kladkod vi inte riktigt kan uppfylla. Det bli val nan torrbollskjorta.
I morgon kan det bli mer action. Vi ska till finkan och halsa pa ett gang gangsterpojkar. Det ar tankt att vi sa smaningom ska halla i en samtalsgrupp. Tyvarr far man inte ha fladdriga kjolar med paljetter, batiklinne och ett par skitiga sandaler (svenska socionomutstyrseln), utan kladsen ar "conservative". Som valigt en kladkod vi inte riktigt kan uppfylla. Det bli val nan torrbollskjorta.
Julia är bästa kompis med en kändis! Typ.
Nu ska Julia beratta om forsta gangen hon sag en Hollywoodkandis rotandes i samma hylla i butiken:
Jag gick forbi Kirk Supermarket efter jobbet i tisdags. Kirk ar min allra basta affar for dom har ett grymt stort utbud av vegetariskt/veganskt/ekologiskt. Som valigt drog jag runt darinne i typ en timme och vandre och vred pa varenda vara. Sen kom jag pa att jag kanske ville ha sojamjolk sa jag drog in i den hyllraden. Och vem stod inte dar och letade efter flummprodukter om inte sjalvaste Mena Suvari. Hade nog inte kant igen henne om vi inte sett American Pie pa Tv for ett tag sedan. Sen ar ju typ American Beauty en av mina basta rullar.
Na, som en akta skvallerblaska kan jag rapportera att hon var helt tradsmal, hade en vacker bohemisk utstyrsel och kopte bara olika ekologiska drycker. Ja typ grona alger och sant. Sen var jag ju bara tvungen att betala i kassan brevid henne, men jag blev klar mycket fortare for hon och hennes pojkvan stod och bladdrade i skvallertidningar i sakert 5 min.
Det gick latt att identifiera henna med hjalp av tatueringen i nacken.
Dessa stora ogon stirrade lite skramt pa mig medan jag belatet stod och synade henne nerifran och upp.
Sa nu blir det sommarjobb pa Se&Hor. Kommer troligtvis anvanda det har inlagget i mitt CV.
Jag gick forbi Kirk Supermarket efter jobbet i tisdags. Kirk ar min allra basta affar for dom har ett grymt stort utbud av vegetariskt/veganskt/ekologiskt. Som valigt drog jag runt darinne i typ en timme och vandre och vred pa varenda vara. Sen kom jag pa att jag kanske ville ha sojamjolk sa jag drog in i den hyllraden. Och vem stod inte dar och letade efter flummprodukter om inte sjalvaste Mena Suvari. Hade nog inte kant igen henne om vi inte sett American Pie pa Tv for ett tag sedan. Sen ar ju typ American Beauty en av mina basta rullar.
Na, som en akta skvallerblaska kan jag rapportera att hon var helt tradsmal, hade en vacker bohemisk utstyrsel och kopte bara olika ekologiska drycker. Ja typ grona alger och sant. Sen var jag ju bara tvungen att betala i kassan brevid henne, men jag blev klar mycket fortare for hon och hennes pojkvan stod och bladdrade i skvallertidningar i sakert 5 min.
Det gick latt att identifiera henna med hjalp av tatueringen i nacken.
Dessa stora ogon stirrade lite skramt pa mig medan jag belatet stod och synade henne nerifran och upp.
Sa nu blir det sommarjobb pa Se&Hor. Kommer troligtvis anvanda det har inlagget i mitt CV.
Bal hos Herr Guvernör
Jo, jo - vi har misann borjat hanga med societeten pa on. I mandagskvall var vi hembjudna till guvernoren och hans fru for att fira "honouring women's month". Det bjods pa conch (snacka) med dippa, kex m sallad och lax pa pinne - ja och sa fri bar forstass. Tyvarr holl kalaset bara pa i cirka tva timmar sa den fria baren klarade sig relativt oskadd...
Var handledare Anne hangde forstass med pa kalaset och aven hennes sambo samt hennes tva vanner som var pa besok fran Canada. Vi skulle representera kvinnojouren.
Eventet kan jamforas med att vara hemma hos Reinfelt och Filippa - ja, eller Goran och Anitra for den som sa vill. Vi skrot glatt om detta evenemang - utan storre framgang - att umgas med honom verkar i caymanianers ogon minsann inte vara nagon storre handelse...
"Posning" m Annes vanner. Sicken solnedgang...
Vi fick reda pa att vi skulle fa aran att mota guvernoren i fredags, da fick vi aven reda pa den nagot forvillande dresscoden: formal casual. Ja ha, vad har man da pa sig? Hur mycket hud far visas? Eftersom var garderob knappt bestar av annat an flipflops och snorkelverktyg insag vi att vi var illa ute. Efter mycket angest och idogt letande, i framfor allt skoaffarer, lyckades vi dock till slut knapra ihop vara "outfittar" som ni kan se pa bilden. De blev lyckade och forhoppningsvis behover vi iallafall inte ha skonojja fler ganger nar det handlar om att hanga med celebriteterna har pa on.
Festen med tillhorande mingel ute pa Mr Guvernors uteplats precis pa stranden. Snacka om havsutsikt...
Festen avslutades med ett gruppfoto. Fran vanster: Anne - var handledare, Kajsa, guvernor Stuart, Julia och Mrs Guvernor. Som vi slogs for att fa vara narmast mr excellensy the guvernor...
Var handledare Anne hangde forstass med pa kalaset och aven hennes sambo samt hennes tva vanner som var pa besok fran Canada. Vi skulle representera kvinnojouren.
Eventet kan jamforas med att vara hemma hos Reinfelt och Filippa - ja, eller Goran och Anitra for den som sa vill. Vi skrot glatt om detta evenemang - utan storre framgang - att umgas med honom verkar i caymanianers ogon minsann inte vara nagon storre handelse...
Vi gor entre.
"Posning" m Annes vanner. Sicken solnedgang...
Festen med tillhorande mingel ute pa Mr Guvernors uteplats precis pa stranden. Snacka om havsutsikt...
Festen avslutades med ett gruppfoto. Fran vanster: Anne - var handledare, Kajsa, guvernor Stuart, Julia och Mrs Guvernor. Som vi slogs for att fa vara narmast mr excellensy the guvernor...
Hej du vinterland!
Det har varit strul med bloggen hela helgen så vi har inte haft möjlighet att uppdatera, men nu ska allt fungera igen så vi börjar med att presentera våran fredagskväll:
Hela förra veckan jobbade Kajsa dagtid medan Julia tog nattskiftet. En lite annorlunda vecka och vi träffades inte mycket alls. Kajsa fick sova ensam i våran dubbelsäng, medans Julia slaggade på en soffa på konfidentiell adress. På fredagen möttes vi dock upp för att fira löning (fast lån) med ett restaurangbesök på Coconut Joe's.
Coconut Joe's. Mycket mysigt ställe, fast proppat med en massa turister som insöp den "karibiska atmosfären" (märk här hur kaxiga vi blivit).
Här ser vi Kajsa äta den inhemska delikatessen conch fritters. Uttalas "kånk". Conch är snäcka. Som snigel alltså, fast ni vet såna stora vackra snäckor som brukar vara lackerade och ligga på prydnadshyllan. Smakar mest frityrsmet.
Äntligen något gemensamt med lokalbefolkningen! Hönsen alltså. De verkar också gilla conch fritters. Och turisterna som omgav oss verkade bara tycka att det var så charmigt med tuppar, höns och kyckligar som struttade mellan borden och uppmuntrade skadedjuren genom att kasta käk till dom. Fy fan sa vi surt på svenska -respektive skånska (fy för sören).
Jättelass med mat. Jerked Chicken blev det för Kajsa. Även det en karibisk favorit. Julia satte i sig en veg-burgare.
Tappert försök att försöka få med båda på bild. Kanske borde frågat linslus-parasiten som smilar i bakgrunden om hon kunde fotat oss istället...
Fortsätt nu att läsa kära familjer och vänner. Vi har mycket kvar att bjuda på! Kom t.ex just hem från en mottagning hos guvernören själv! Vi kommer visa bilder på spektaklet inom kort, men en sak i taget, och nu är det dags för nattsömnen. Börjar ju jobba i ottan igen!
Hela förra veckan jobbade Kajsa dagtid medan Julia tog nattskiftet. En lite annorlunda vecka och vi träffades inte mycket alls. Kajsa fick sova ensam i våran dubbelsäng, medans Julia slaggade på en soffa på konfidentiell adress. På fredagen möttes vi dock upp för att fira löning (fast lån) med ett restaurangbesök på Coconut Joe's.
Coconut Joe's. Mycket mysigt ställe, fast proppat med en massa turister som insöp den "karibiska atmosfären" (märk här hur kaxiga vi blivit).
Här ser vi Kajsa äta den inhemska delikatessen conch fritters. Uttalas "kånk". Conch är snäcka. Som snigel alltså, fast ni vet såna stora vackra snäckor som brukar vara lackerade och ligga på prydnadshyllan. Smakar mest frityrsmet.
Äntligen något gemensamt med lokalbefolkningen! Hönsen alltså. De verkar också gilla conch fritters. Och turisterna som omgav oss verkade bara tycka att det var så charmigt med tuppar, höns och kyckligar som struttade mellan borden och uppmuntrade skadedjuren genom att kasta käk till dom. Fy fan sa vi surt på svenska -respektive skånska (fy för sören).
Jättelass med mat. Jerked Chicken blev det för Kajsa. Även det en karibisk favorit. Julia satte i sig en veg-burgare.
Tappert försök att försöka få med båda på bild. Kanske borde frågat linslus-parasiten som smilar i bakgrunden om hon kunde fotat oss istället...
Fortsätt nu att läsa kära familjer och vänner. Vi har mycket kvar att bjuda på! Kom t.ex just hem från en mottagning hos guvernören själv! Vi kommer visa bilder på spektaklet inom kort, men en sak i taget, och nu är det dags för nattsömnen. Börjar ju jobba i ottan igen!
Tur med vädret? Pyttsan!
Vi skulle campa - så gör man ju tydligen här i karibien när det vankas påsk. Och som vi skröt om i det förra inlägget har vi alltid tur med vädret - pyttsan! Som det mulnade till i lördags eftermiddag och genast kastade vi in handduken om att pröva det "riktiga" påskfirandet. Nästa år kanske?
Idag var vädret knappast bättre. Vi som tänkte bättra på våra brännor idag fick helt enkelt hitta på nya äventyr. Vi hade hört ryktas om ett ställe med billiga varor och som fattiga studenter var vi givetvis intresserade. Vad kunde passa bättre att göra en mulen dag?
Vi shoppade för fulla muggar inne i affären och snopna blev vi när vi kom till kassan och insåg att man minsann inte får plastkassar att bära varorna i. Nej, nej - ville man fick man ta stora papplådor att lägga varorna i. Hmm de är nog inte så vana vid att det faktiskt finns människor som inte kör runt i bil... Nåja, vi fjäskade till oss tre påsar till slut och fick en påminnelse om att "påsar delar vi normalt sätt aldrig ut till kunder". Men vi är ju inte heller normala så det ser ljust ut för oss.
Idag klockan 18.00 cayman tid damp en del av vårt stipendie ner på våra konton - något vi givetvis skulle fira. Med vår nya grill skulle det bli grilla av!
Dagens lärdom: tutta inte fyr på en grill ute på en träbalkong.
Av lathet ville vi grilla på balkongen. Något vi kanske ska överväga att inte göra nästa gång vi ska använda den, iallafall inte under själva "eld-fasen". Ja, ja, efter en mindre eldsvåda i grillen lärde vi oss att manövrera den - och att bära den nerför trappan till brandsäkrare område. Att kika på Kajan i HippHipp har minsan gett resultat.
Idag var vädret knappast bättre. Vi som tänkte bättra på våra brännor idag fick helt enkelt hitta på nya äventyr. Vi hade hört ryktas om ett ställe med billiga varor och som fattiga studenter var vi givetvis intresserade. Vad kunde passa bättre att göra en mulen dag?
Som överskottsbolagret, typ.
Vi shoppade för fulla muggar inne i affären och snopna blev vi när vi kom till kassan och insåg att man minsann inte får plastkassar att bära varorna i. Nej, nej - ville man fick man ta stora papplådor att lägga varorna i. Hmm de är nog inte så vana vid att det faktiskt finns människor som inte kör runt i bil... Nåja, vi fjäskade till oss tre påsar till slut och fick en påminnelse om att "påsar delar vi normalt sätt aldrig ut till kunder". Men vi är ju inte heller normala så det ser ljust ut för oss.
Vädret däremot såg inte särskilt ljust ut.
Uppladdning inför hemfärd. Observera den nyinköpta grillen...
I väntan på bussen, dinglandes med benen utanför guvernörens hus.
Hem i tid.
Idag klockan 18.00 cayman tid damp en del av vårt stipendie ner på våra konton - något vi givetvis skulle fira. Med vår nya grill skulle det bli grilla av!
Dagens lärdom: tutta inte fyr på en grill ute på en träbalkong.
Av lathet ville vi grilla på balkongen. Något vi kanske ska överväga att inte göra nästa gång vi ska använda den, iallafall inte under själva "eld-fasen". Ja, ja, efter en mindre eldsvåda i grillen lärde vi oss att manövrera den - och att bära den nerför trappan till brandsäkrare område. Att kika på Kajan i HippHipp har minsan gett resultat.
Julia lär ut den svåra konsten att hantera en stekspade.
Kajsa fixar biffen.
Ta da!
Vi har i alla fall tur med vädret. Alltid.
Det går inte så bra när vi försöker roa oss härnere.
Tar det från början... Vi hade peppat upp oss en hel förmiddag för att gå på after work med gratisbuffé i fredags. Ögonen var turschade i svart och guld och vi pratade upphetsat sinsemellan om vilka godsaker som skulle serveras. "Kanske kycklingvingar?" sade en. "Kanske det går att äta något i alla fall" tänkte den andra.
Det var visserligen långfredag, men det hade stått i tidningen att flera av stans barer hade just "happy hour with free buffet" just denna fredag.
Icke ont anandes spande hon ut över havet...
När vi väl tagit bussen in till stan var det stendött precis överallt. Det vi hade läst i tidningen var tydligen lögn rätt igenom (värre än aftonbladet). Alla drömmar om gratis mat och livad fest slogs i spillor.
Här är vi fortfarande ganske glada. Troligtvis för att vi ännu inte vet att vi får promenera en timme hem eftersom sista bussen redan gått.
Romantisk Burger king middag i solnedgången. Det positiva var att veg-burgaren var minst lika god som nån annanstans men kostade endast 2,5 dollars.
Så himla synd om oss är det kanske inte trots allt. Kanske hade det varit snäppet tristare att behöva gå mellan Eslöv och Örtofta.
Nu till lite landsfakta: Här på kaymanörana tältas det på påsken. Alla andra dagar om året är det till och med förbjudet att campa på öarna, men just nu är stränderna täckta av tält och det ser helt fantastiskt mysigt ut. Därför har vi beslutat att haka på trenden, så i morgon ska vi försöka låna ett tält från våran handledare. Sedan ska Kajsa spela kumbaya på guran natten lång.
Tar det från början... Vi hade peppat upp oss en hel förmiddag för att gå på after work med gratisbuffé i fredags. Ögonen var turschade i svart och guld och vi pratade upphetsat sinsemellan om vilka godsaker som skulle serveras. "Kanske kycklingvingar?" sade en. "Kanske det går att äta något i alla fall" tänkte den andra.
Det var visserligen långfredag, men det hade stått i tidningen att flera av stans barer hade just "happy hour with free buffet" just denna fredag.
Icke ont anandes spande hon ut över havet...
När vi väl tagit bussen in till stan var det stendött precis överallt. Det vi hade läst i tidningen var tydligen lögn rätt igenom (värre än aftonbladet). Alla drömmar om gratis mat och livad fest slogs i spillor.
Här är vi fortfarande ganske glada. Troligtvis för att vi ännu inte vet att vi får promenera en timme hem eftersom sista bussen redan gått.
Romantisk Burger king middag i solnedgången. Det positiva var att veg-burgaren var minst lika god som nån annanstans men kostade endast 2,5 dollars.
Så himla synd om oss är det kanske inte trots allt. Kanske hade det varit snäppet tristare att behöva gå mellan Eslöv och Örtofta.
Nu till lite landsfakta: Här på kaymanörana tältas det på påsken. Alla andra dagar om året är det till och med förbjudet att campa på öarna, men just nu är stränderna täckta av tält och det ser helt fantastiskt mysigt ut. Därför har vi beslutat att haka på trenden, så i morgon ska vi försöka låna ett tält från våran handledare. Sedan ska Kajsa spela kumbaya på guran natten lång.
Vi lever i en Hitchcock film
Kanner ni igen den har filmen? Jo, jo - det e Hitchcocks film "Faglarna" fran 1963. Vi kanner igen oss. Just nu lever vi i 2008-ars version av filmen.
1963...
Till skillnad fran Hitchcocks krakor (eller vad det nu var for nagra svarta flygfan) handlar det i vart fall om hons och tuppar. Jepp - de gulliga bonddjuren som hjalper till att fa manskligheten pa fotter vid sju-snaret pa morgonen och som varper agg som forvandlas till omelett. Hela landet kryllar av dem! Och inte nojjer de sig med att kuckelikua vid "sju-snaret" (det hade fatt tillatelse med 30 minuters felande) men nej nej - har ska det skralas HELA TIDEN! Fran morgon till kvall och sen hela natten lang. Man kan bli tokig for mindre. Det ar omojligt att sova med oppna fonster - och det kan ni ju forsta latt kan bli svettigt for tva svala skandinavier som ska overleva 30-gradig varme.
1963...
...2008...
Till skillnad fran Hitchcocks krakor (eller vad det nu var for nagra svarta flygfan) handlar det i vart fall om hons och tuppar. Jepp - de gulliga bonddjuren som hjalper till att fa manskligheten pa fotter vid sju-snaret pa morgonen och som varper agg som forvandlas till omelett. Hela landet kryllar av dem! Och inte nojjer de sig med att kuckelikua vid "sju-snaret" (det hade fatt tillatelse med 30 minuters felande) men nej nej - har ska det skralas HELA TIDEN! Fran morgon till kvall och sen hela natten lang. Man kan bli tokig for mindre. Det ar omojligt att sova med oppna fonster - och det kan ni ju forsta latt kan bli svettigt for tva svala skandinavier som ska overleva 30-gradig varme.
Kvinnan i mitten av bilden ar nagon av oss tva under nattens morka timmar.
Statlig och dryg.
Staden ar under belagring...
Vi har forsokt fa reda pa hur det kan komma sig att det finns sa manga vilda hons och tuppar pa on, men ingen verkar veta. Det enda vi far reda pa ar att: "Ni vanjer er efter sex manader.". Jo men tack - vi som ska aka hem om cirka tre manader. Kanns bra...
Kanske far vi uppleva den nya versionen av filmen "Apornas Planet" - "Tupparnas Planet" - live pa forsta parkett... Vi ska maila en recension till Hans Wiklund snarast mojligt.
Vi har forsokt fa reda pa hur det kan komma sig att det finns sa manga vilda hons och tuppar pa on, men ingen verkar veta. Det enda vi far reda pa ar att: "Ni vanjer er efter sex manader.". Jo men tack - vi som ska aka hem om cirka tre manader. Kanns bra...
Kanske far vi uppleva den nya versionen av filmen "Apornas Planet" - "Tupparnas Planet" - live pa forsta parkett... Vi ska maila en recension till Hans Wiklund snarast mojligt.
En kändis, många barn och två misslyckade utekvällar
Som vi har nämnt tidigare så roar sig våra hyresvärdar med att hyra ut det andra rummet till alla möjliga sorters människor. Denna vecka har det även hunnits med att måla om lite varstans i lägenheten - med andra ord: mycket spring av många okända i vår lilla lya. Ingen höjdare eftersom man aldrig vet vad man möts av när man öppnar dörren... Nåja, Garry och Rebecca, hyresvärdarna, fick dåligt samvete och detta var vad vi möttes av i fredags när vi kom hem... Tja, den här vyn är väl helt ok att mötas av... Vi ska öppna dörren med andakt nästa gång.
I fredags var det personalfest. Ja, bilden e suddig - men tyvärr den enda som togs - det bjöds ju trots allt på gratis drinkar och buffe... :) Vi hade väntat oss en kväll där vi skulle få tillfälle att se alla i krisjouren och styrelsen att "släppa loss" - men icke san icke. Alla var städade och till råga på allt så gick alla hem cirka klockan 20.15. Jo, jo några riktiga partydjur. Vi stannade kvar längs och gick inte hem förrän klockan 21.00 - ooooo tuffa... Ja, trevligt var det och eftersom vi skulle upp och jobba tidigt dagen efter så gjorde det väl inte så himla mycket egentligen... Får hoppas på en "re-match" helt enkelt.
Jorå, denna veckan jobbade vi även i lördags. Det var dags för oss att sprida vårt budskap till folkmassorna, massorna visade sig vara en hel drös med kids och några få föräldrar. Eventet handlade om en mässa med information från olika organisationer som rör ämnet hälsa och välbefinnande och, med hjälp av Carol (en av våra arbetskamrater), tror jag att vi drog full pott.
Vi hade även turen att få besök av en kändis minsann - guvernören Stuart! (Högsta hönset i landet.) På bilden nedanför ser ni honom i beige byxor in action med barnen. Jorå, kändistätt var ordet...
Afterwork denna veckan blev lite av en besvikelse. Ja, landet e ju kristet och ställena stänger minsann klockan midnatt på lördagar (man får ju inte skända guds vilodag - han vilar!). Detta faktum var något vi snabbt glömde bort. Som vana förfestare vi är lämnade vi inte lägenheten förrän alldeles för sent - kvällen blev hiskeligt kort och innehöll främst en himskandes massa promenerande eftersom den enda buss vi såg sket i att plocka upp oss på vägen til baren. Ja, ja vi får väl planera lite bättre och eventuellt fundera på att ta en sån där svindyr taxi nästa gång vi ska ut och "shaka".
Så idag, söndag. Bara slappandes på playan och lunch på standardhaket "Alfresco". Vi måste ju ladda upp för nästa vecka...
I fredags var det personalfest. Ja, bilden e suddig - men tyvärr den enda som togs - det bjöds ju trots allt på gratis drinkar och buffe... :) Vi hade väntat oss en kväll där vi skulle få tillfälle att se alla i krisjouren och styrelsen att "släppa loss" - men icke san icke. Alla var städade och till råga på allt så gick alla hem cirka klockan 20.15. Jo, jo några riktiga partydjur. Vi stannade kvar längs och gick inte hem förrän klockan 21.00 - ooooo tuffa... Ja, trevligt var det och eftersom vi skulle upp och jobba tidigt dagen efter så gjorde det väl inte så himla mycket egentligen... Får hoppas på en "re-match" helt enkelt.
Jorå, denna veckan jobbade vi även i lördags. Det var dags för oss att sprida vårt budskap till folkmassorna, massorna visade sig vara en hel drös med kids och några få föräldrar. Eventet handlade om en mässa med information från olika organisationer som rör ämnet hälsa och välbefinnande och, med hjälp av Carol (en av våra arbetskamrater), tror jag att vi drog full pott.
Vi hade även turen att få besök av en kändis minsann - guvernören Stuart! (Högsta hönset i landet.) På bilden nedanför ser ni honom i beige byxor in action med barnen. Jorå, kändistätt var ordet...
Kajsa in action med ett barn: (Carol i bakgrunden)
Afterwork denna veckan blev lite av en besvikelse. Ja, landet e ju kristet och ställena stänger minsann klockan midnatt på lördagar (man får ju inte skända guds vilodag - han vilar!). Detta faktum var något vi snabbt glömde bort. Som vana förfestare vi är lämnade vi inte lägenheten förrän alldeles för sent - kvällen blev hiskeligt kort och innehöll främst en himskandes massa promenerande eftersom den enda buss vi såg sket i att plocka upp oss på vägen til baren. Ja, ja vi får väl planera lite bättre och eventuellt fundera på att ta en sån där svindyr taxi nästa gång vi ska ut och "shaka".
Men glada ändå!
Så idag, söndag. Bara slappandes på playan och lunch på standardhaket "Alfresco". Vi måste ju ladda upp för nästa vecka...
Jorå, vi ser alltid så här bra ut - sorgligt nog.
Kryssningspack...
I dag är vi lediga från jobbet och passade därför på att gå till en av de största stränderna. Lite av en upplevelse faktiskt. Stranden var proppfull av kryssningsresenärer och annat löst folk som ville njuta av strandlivet. Människor i alla former och färger vältrade sig i sanden och i vattnet medan de hällde i sig hinkvis med öl. Språket som talades var i huvudsak skräning amerikanska. Lite kul är det alltid att studera folk, men i fortsättningen håller vi nog oss till lite mer avskilda platser!
I morgon väntar ny dag på jobbet, dessutom är det personalmöte på kvällen. Ska bli spännande och se om de kommer prata om något vettigt. Sedan hoppas vi på fika.
Fräknar är ju tydligen inne...
I morgon väntar ny dag på jobbet, dessutom är det personalmöte på kvällen. Ska bli spännande och se om de kommer prata om något vettigt. Sedan hoppas vi på fika.
Fräknar är ju tydligen inne...
Arbetets döttrar
Just kommit hem från jobbet, som har varit väldigt händelselöst i dag. Vi kom in vid 8 rycket på morgonen, sedan satt vi och lyssnade på fikarumskackel tills det blev lunchdags. En av våra medarbetare sysslar tydligen med något som heter body talk. En tant lade sin bastanta lilla hydda på en soffa medan "Kvinnan som talar med kroppar" lade sina händer över henne och lät kroppen tala. Kroppen talade till exempel om för henne att det var viktigt att gå till dokorn nu på torsdag. Vi skeptiska svenskar hade mest problem att dölja våra flin.
(Ska dock tillägga att ingen stackars klient blev utsatt för några trollkonster.)
Efter lunchen fick vi veckans schema. Jobbar kväll i morgon och ska på personalfest med styrelsen på fredag. Lovar att blogga om den tillställningen som med all säkerhet kommer bli årets happening. Hähä.
På väg hem från jobbet. Vår skapare unnade oss lite skugga idag.
Dagens afterwork drink blev en liten tetra med mangojuice från en liten kinesisk affär. I affären fick vi göra halva engelskaläxan åt en liten flicka, men inte ett cent i rabatt fick vi på drickan.
Som en liten tennsoldat utan för Caymans egen MacDonald's. Storyn bakom är rätt kul. Den mer kända kjedjan med samma namn ville slå sig ned på ön. Dom krävde dock att Caymans egna McDonald's skulle byta namn först. Nähäddu hette det, det lilla företaget vann och det stora McDonald's fick dra till reträtt. Mysig hitoria. Mindre mysigt är att Julia, blott typ 17 år, redan ser ut som 35 år. Minst.
(Ska dock tillägga att ingen stackars klient blev utsatt för några trollkonster.)
Efter lunchen fick vi veckans schema. Jobbar kväll i morgon och ska på personalfest med styrelsen på fredag. Lovar att blogga om den tillställningen som med all säkerhet kommer bli årets happening. Hähä.
På väg hem från jobbet. Vår skapare unnade oss lite skugga idag.
Dagens afterwork drink blev en liten tetra med mangojuice från en liten kinesisk affär. I affären fick vi göra halva engelskaläxan åt en liten flicka, men inte ett cent i rabatt fick vi på drickan.
Som en liten tennsoldat utan för Caymans egen MacDonald's. Storyn bakom är rätt kul. Den mer kända kjedjan med samma namn ville slå sig ned på ön. Dom krävde dock att Caymans egna McDonald's skulle byta namn först. Nähäddu hette det, det lilla företaget vann och det stora McDonald's fick dra till reträtt. Mysig hitoria. Mindre mysigt är att Julia, blott typ 17 år, redan ser ut som 35 år. Minst.
En hektisk vecka för två lata studenter...
Till alla våra hängivna bloggbesökare - förlåt för den sena uppdateringen om vad som händer här omkring. Vet att många av er inte gör något annat än att kika på vår blogg - vi ska bättra oss. :) Men denna vecka har varit hektisk för oss. Vi är ju studenter som varit vana vid att ha en hel del fritid, nu när vi börjat jobba heltid har vi blivit lamslagna. En del kan nog skyllas på värmen dock, att traska runt i 30-gradig hetta är inget som någon av oss är särskilt bra på. Dessutom blev vi lite tagna på sängen över en skoluppgift som skulle vara inlämnad...
Denna vecka har alltså mest varit jobb, jobb, jobb och skola. På jouren har vi fått lite mer ansvarsfyllda uppgifter. Bland annat har vi fått arrangera en kläddonation samt firat internationella kvinnodagen. Börjar kännas mer och mer givande att jobba, trots att de fortfarande envisas med att tro att vi är experter på att organisera saker och fortfarande ger oss en hel del fantastiskt tråkiga uppgifter som att t ex oranisera informationsbroschyrer. Vi är med andra ord fortfarande längst ner i hierarkin...
Så här ser en dag ut för oss:
Den vanliga promenaden, cirka klockan 07.00, i väntan på att en buss ska plocka upp oss... Jo, jo - havsutsikt!
Upplockade.
Vi är oftast blekast i bussen...
Hårt jobb på kontoret. På grund av sekretessen kan vi inte visa mer av kvinnojouren, men detta är iallafall vårt egna lilla arbetsbord.
Lunchdags.
På väg hem igen vid cirka fyra-stråket.
Fredags drink.
Vi bor ju i en trerummare som vi egentligen ska dela med någon annan. Än så länge är det ingen som har flyttat in i det andra rummet men våra hyresvärdar hyr istället ut rummet en dag i taget, aka hotellverksamhet. Detta har lett till att vi, dom senaste två dagarna, har mött olika männsikor varje dag efter jobbet. Inte så kul som det kanske låter... Än så länge har det bara varit medelålders amerikanska par. Igår, lördag, fick vi möjlighet att åka med våra "en-dags-roommates", Bob och Marianne, på en dagstur till Rumpoint. Detta är ett ställe på Caymans norra delar dit många caymanianer beger sig på helgen för att slappa, sola, bada, dricka öl och spela volleyboll. Det visade sig att Bob och Marianne var några hejjare på volleyboll, så tillsammans med några andra på stranden spenderades hela lördagen med att spela volleyboll. Mycket trevligt! :)
Julia @ Rumpoint
Rumpoints strand och barhäng.
Efter en heldag vid stranden begav vi oss senare utmattade och uttorkade hem igen. Nu är det söndag och trots lite molnighet ska vi troligen ut en vända på playan. Det är ju guds lediga dag, och i ett kristet land som detta finns det alltså absolut INGENTING att göra på en söndag.
Denna vecka har alltså mest varit jobb, jobb, jobb och skola. På jouren har vi fått lite mer ansvarsfyllda uppgifter. Bland annat har vi fått arrangera en kläddonation samt firat internationella kvinnodagen. Börjar kännas mer och mer givande att jobba, trots att de fortfarande envisas med att tro att vi är experter på att organisera saker och fortfarande ger oss en hel del fantastiskt tråkiga uppgifter som att t ex oranisera informationsbroschyrer. Vi är med andra ord fortfarande längst ner i hierarkin...
Så här ser en dag ut för oss:
Den vanliga promenaden, cirka klockan 07.00, i väntan på att en buss ska plocka upp oss... Jo, jo - havsutsikt!
Upplockade.
Vi är oftast blekast i bussen...
Hårt jobb på kontoret. På grund av sekretessen kan vi inte visa mer av kvinnojouren, men detta är iallafall vårt egna lilla arbetsbord.
Lunchdags.
På väg hem igen vid cirka fyra-stråket.
Fredags drink.
Vi bor ju i en trerummare som vi egentligen ska dela med någon annan. Än så länge är det ingen som har flyttat in i det andra rummet men våra hyresvärdar hyr istället ut rummet en dag i taget, aka hotellverksamhet. Detta har lett till att vi, dom senaste två dagarna, har mött olika männsikor varje dag efter jobbet. Inte så kul som det kanske låter... Än så länge har det bara varit medelålders amerikanska par. Igår, lördag, fick vi möjlighet att åka med våra "en-dags-roommates", Bob och Marianne, på en dagstur till Rumpoint. Detta är ett ställe på Caymans norra delar dit många caymanianer beger sig på helgen för att slappa, sola, bada, dricka öl och spela volleyboll. Det visade sig att Bob och Marianne var några hejjare på volleyboll, så tillsammans med några andra på stranden spenderades hela lördagen med att spela volleyboll. Mycket trevligt! :)
Julia @ Rumpoint
Rumpoints strand och barhäng.
Efter en heldag vid stranden begav vi oss senare utmattade och uttorkade hem igen. Nu är det söndag och trots lite molnighet ska vi troligen ut en vända på playan. Det är ju guds lediga dag, och i ett kristet land som detta finns det alltså absolut INGENTING att göra på en söndag.
Avbockat turistgrejjer
Efter en hård inflyttningsfest följde en "återhämtnings lördag". På söndagen kände vi därför att det var hög tid för oss att bocka av diverse turist-ståhej som finns på ön. Vårt första mål blev Cayman Islands Turtle Farm. Farmens inkomst består till största del av att odla skölpaddor för deras kötts skull - och tur var väl det för som turistattraktion var parken inte vidare populär. Vi var några av de få som traskade runt i hettan och bland annat kollade på sköldpaddor som trängdes i fortplantningsbassänger, lyfte upp bebis-sköldpaddor och snorklade i en pool med diverse fiskar. Dagens höjdpunkt var att Julia botade sin fobi för sköldpaddor - inte illa! Dagens ros till Turtle Farm!
Trängsel...
Kämpandes med sprattlande djur...
...och lyckas tämja!
Attack...
...kontroll av en best!
Vid hajpoolen. För att förtydliga - detta var inte poolen vi snorklade i.
På grund av den annorlunda busstrafiken som finns på ön (bland annat att alla bussar ägs individuellt, körs för egen vinning och när helst chauffören vill - mer om detta i framtida inlägg) valde vi att traska tillbaka till lyan. Vi valde att gå en liten omväg, förbi ytterligare ett av Caymans turistfällor - Hell. Jorå, ni läste rätt: "helvetet". Tyvärr var stället stängt så inga souveniraffärer var öppna - attans. :) Men vi fick oss i alla fall en smygtitt på djävulens, aka Lucifers, näste.
Öde...
Stället är en bit mark med vassa och konstiga stenformationer. Tydligen har marken blivit sådan på grund av vädrets makter och alger som mumsat i sig bitar av stenen - vad vi har förstått i alla fall. Varför stället valts att kallas "helvetet", i ett "über-kristet" land som detta, tycker vi är lite lustigt. Historierna varierar, en handlar till exempel om att en engelsman kom till platsen för några decennier sedan och utbröt: "Hell, what a place!" Lite fantasilöst kan tyckas...
Detta har ni att se fram emot...
(Sorry för den centrerade texten, och andra eventuella konstigheter som kan finnas på denna blogg! Ingen av oss är några datagenier och emellanåt gillar denna hemsida att jävlas en hel massa med oss. Ha överseende, bitte.)
Inflyttingsfest
Efter en lång arbetsdag som mest bestod av att organisera bland papper och svara i telefon tyckte vi att vi förtjänade lite rom. Vi flyttade även in i det rummet vi ska bo i hädanefter. Stort och fint med en liten uteplats. Nu ska vi pysa till stranden!
Våran veranda
Ett livslångt förråd av "Vakttornet"
Våran veranda
Ett livslångt förråd av "Vakttornet"
Universitetsstudier...
Jorå, vi läser ju trots allt på universitet.
OBS! Bilden är inget montage!
OBS! Bilden är inget montage!
Lite avkoppling efter en dag av hårt studerande - vi är nöjda!
OBS! Bilden är inget montage!
OBS! Bilden är inget montage!
Lite avkoppling efter en dag av hårt studerande - vi är nöjda!
"Vardagsliv" på Cayman [kay-mann]
Så, första dagen på kvinnojouren avklarat! Ja, dagen och dagen - vi hade var sitt 1,5 timmar långt möte/rundvisning med vår handledare - efter denna hårda dag var vi fria att göra vad vi ville. Oj oj oj vi får akta så att vi inte blir utbrända... :) Men ta det lugnt nu alla ni där hemma som sliter på era praktikplatser - vi kommer oxå att få slava snart, eventuellt. Så, så här spenderade vi dagen:
Häng och kräng vid playan...
Inhandlandes av extremdyra USA-importerade matvaror...med efterföljande inställning...
Så, det föregående inlägget var av ganska skrytsam art. Vi tänkte nu att alla ni där hemma i kalla Sverige skulle få må lite bättre. Därför tänkte vi köra ett litet "inredningsspecial". Vi anar att vi nog kommer att få många frågor från våra läsare om var man kan få tag på dessa härliga möbler - men tyvärr - dessa är "caribe-style" och kan troligen, och förhoppningsvis, endast inhandlas på cayman. Ja, det e klart - allt utom toaletsssitsen som tydligen även kan inhandlas i staterna - Kajsas bror Kalle vet mer om detta... he he...
Vårt headquarter...
...vardagsrummet...
Häng och kräng vid playan...
Spanande över en av många begravningsplatser vid stranden. (Enligt en äkta "caymanian"
placerades kyrkogårdarna vid stränderna eftersom dessa områden ansågs "opopulära"...)
placerades kyrkogårdarna vid stränderna eftersom dessa områden ansågs "opopulära"...)
Inhandlandes av extremdyra USA-importerade matvaror...med efterföljande inställning...
Så, det föregående inlägget var av ganska skrytsam art. Vi tänkte nu att alla ni där hemma i kalla Sverige skulle få må lite bättre. Därför tänkte vi köra ett litet "inredningsspecial". Vi anar att vi nog kommer att få många frågor från våra läsare om var man kan få tag på dessa härliga möbler - men tyvärr - dessa är "caribe-style" och kan troligen, och förhoppningsvis, endast inhandlas på cayman. Ja, det e klart - allt utom toaletsssitsen som tydligen även kan inhandlas i staterna - Kajsas bror Kalle vet mer om detta... he he...
Vårt headquarter...
...vardagsrummet...
...och toalettstolen.
Hem ljuva hem!
Nu har vi äntligen vårat eget bo! Det ligger i samhället West Bay som är helt otroligt mysigt. Väldigt karibiskt område med färgglada små hus och massor av grönska och blomster. Först hade vi tänkt oss att bo en helt annan sida av ön, men vi är väldigt glada över att ha hamnat här. På bilden nedan ser man våran gata.
Vilken lättnad det är att äntligen ha hittat ett hem! Detta var det fjärde stället vi tittade på och det var lätt det som kändes mysigast. En fördel med att ha sett några stället är att vi fått en hel del gratis sight seeing. Eftersom vi inte har bil och inte kunnat hantera busssystemet förrens idag, har alla potientiella hyresvärdar varit vänliga nog att hämta oss och dessutom visat runt en hel del. Vi har även knallat runt en hel del för att upptäcka ön, vilket har resulterat i mer eller mindre lyckade solbrännor/skador.
Ja en bränna är lite mer lyckad än den andra...
Det är här vi bor nuförtiden. Övervåningen är våran. Eller nja, just nu delar vi med två systrar som är anställada av familjen som bor nere till höger (det är också familjen som är våra hyresvärdar). Systrarna flyttar dock ut på fredag så än så länge vet vi inte vem som kommer få äran att dela lägenheten med oss. En sak är klar, efter fredag är det vi som bestämmer här. Nummer ett att ändra på är temperaturen här inne. Det är kallt! ACn går för fulla muggar och just nu sitter vi nästintill påpälsade. Dyrt blir det ju med. Och den hyran vi har för att dela ett rum är hutlös som den är. Fast så är det här, dyrt. I caymanska mått är den till och med riktigt överkomlig.
Nu måste vi tyvärr plåga med lite skrytbilder. Det är så otroligt vackert här! Att gå till den här stranden från där vi bor tar 5-10 min.
Vi började med att fira våran första kväll med ett kvällsdopp i havet. Som ett perfekt tempererat badkar ungefär.
Så här såg det ut när vi hade plaskat klart i solnedgången. Sen beställde vi hem domino's pizza och kycklingvingar. En av oss älskar ju tydligen buffalo wings, och pizzan var man tvungen att beställa på köpet för att få det hemlevererat. Tja vi lider inte inte här direkt...
Men nu är semestern slut. Jobbet börjar i morgon. Det blir buss med andra locals (vi räknas ju som lokalbefolking nu!!) in till Georgetown och sedan promenad till jobbet. Känns lite nervöst faktiskt. Mål ska formuleras och teorier och kunskap ska dammas av. Frågan är om det finns nåt att damma av överhuvudtaget förresten. Fast mest är det spännande. Ska bli skönt att komma in i lite rutiner här ändå, och vi har massor att lära!
Förresten har vi fått mobilnummer här nu! Bara att trycka in ett sim-kort i mobilen så var allt klart. Vill man få tag på oss går vi att nå på följande nummer:
Julia 001-345-3224195
Kajsa 001-345-3212391
Bättre än att praktisera i Eslöv...
Den 20e bar det av, vi begav oss då äntligen iväg för fyra månaders (hård) praktik på Cayman. Resan dit gick bra, trots 12 timmars seg väntan på ett Heathrow som endast hade ett fik öppet hela natten och byggarbetare som borrade i allt de kom över. Inget vi rekommenderar stela kroppar att försöka få lite skönhetssömn på ett cafe... Vi kan dock tipsa alla våra vänner att det levereras gratis handmassage på Kastrups lufthavn. Som sanna studenter var detta givetvis ett erbjudande vi inte kunde tacka nej till.
Nåväl, resan gock sedan vidare, via Miami, till karibien. Vi möttes av 28 gradig värme och vår handledare, Anne. Anne hade gjort dagens gärning och pratat med ett vandrarhem innan vi anlände och sett till att där var plats till oss. Tur för oss!
Efter en otroligt väl behövd natts sömn vaknade vi så upp i västindien... Helt overkligt! Som första hårda uppdrag på praktiken hade Anne sagt åt oss att inte stressa och "lära känna området" innan vi började praktiken så det var vi väl helt enkelt tvungna att göra... Suck... :) Vi tycker nog att bilderna säger det mesta...
Detta var den sista natten på detta stället, sedan ska vi få bo hos Anne tills vi hittar ett boende. Verkar minsann lite klurigt det där med tanke på att det knappt går några bussar överhuvudtaget på ön. En bil hade inte varit dumt... Väldigt vänligt att Anne att ta hand om oss men vi hoppas att vi inte behöver "snylta" på henne mer än absolut nödvändigt. Det svåra blir bara för oss att bestämma om vi vill traska flera kilometer varje gång vi vill ha föda eller om vi vill promenixa en bra bit till och från jobbet varje dag - ja, och sen gäller det ju att någon vill ha oss boende också förståss... :)
